... för vissa. Men inte för Carro & Oscar. Idag var dom iväg på UL, jag och Lukas lekte med Nelia så länge. Allting såg bra med den lilla bebisen. Dom fick reda på könet också, men det kan hon vill skriva själv först i sin blogg...? Så jag väntar med de.

Lukas har lite svårt att slappna av borta vilket innebär att han inte kan sova. Han somnade till slut av ren utmattning i famnen på mig efter mkt skrik och bök. Jag satt och tittade på honom och bara kände hur  en våg av känslor svischa förbi. En våg av kärlek. Jag tror inte jag har förstått hur mkt man kan älska sitt barn. Jag tror inte jag förstår det än. Han är ju mitt liv, mitt allt. Han lyser upp min dag, även fast det kan vara lite jobbigt ibland. Varje kväll när jag går och lägger mig så längtar jag till morgonen för han är på sitt allra bästa humör då och det är så himla mysigt. Det spelar då ingen roll om han vaknar kl 06.00 på morgonen, för man vet att han är så himla glad då. Jag älskar honom, tyvärr är de ord som inte räcker till för beskrivning av min kärlek till honom. (Älskar ju så klart Daniel lika mkt) :)

Nu sover iaf lillplutt, och jag hoppas att han gör det i ngn timme till, annars kommer inte kvällen bli någe rolig alls.