Carro har precis åkt hem. Jag är riktigt mätt och äcklad på kladdkaka. Att man inte kan ta lite grann bara. Nää, här ska man trycka i sig så mycket som möjligt. Fast Carro åt lika mycket hon så. :P

Har inte gjort så mycket på kvällen annars. Försökt hålt humöret uppe med ett otroligt trottsigt barn. Han är väldigt jobbig just nu. Det är sååå härligt att hämta honom på dagis. Han blir verkligen jätte glad när han ser mig. Men vi hinner knappt innanför dörren innan djävulskapen börjar. Han lyssnar inte alls. Det är som att han blir döv vissa stunder. Som förut, han fick tag i min mobil (den låg bredvid mig, precis vid mitt lår), jag hann inte ta den innan han sprang iväg. Jag tittade på honom och sa att mamma vill ha sin telefon. Han skakade på huvudet och backade ett par steg. Då sa jag till honom att mamma vill ha sin telefon nu för annars blir mamma ledsen på Lukas. Då ser jag hur han höjer handen går två steg emot mig och stannar. Jag hinner knappt säga "Du kastar den inte, Lukas" innan jag hör hur telefonen smäller in i bordkanten. Då blev jag arg. Tog honom i handen och ledde in honom på hans rum. Satte honom på golvet, tittade honom i ögonen och sa "FY! Man gör inte så, Lukas. Då går telefonen sönder", gick ut & stängde dörren. Jäklar vad arg han blev. Men sen kom han ut efter en stund. Då sa jag till honom att man får absolut inte göra så för DÅ blir mamma arg. Han skakade på huvudet och gav mig en kram. Kan man göra annat än smälta då...? Lilla busunge. Dock så har jag väl värre trots framför mig antar jag.

Nu ska jag mysa lite med Daniel innan det är dags för sängen. God natt!