Jag kan inte med ord beskriva hur mkt jag älskar Lukas. Han är mitt allt. För varje grej han gör så lyser jag upp. Tänk att MIN son är så duktig. Jag är så stolt över honom. Visst, han kan kanske inte göra allt som alla andra (nu är vi där igen, jag vet...) men han kan göra så mkt annat. Han är så social känns det som. Så fort han ser ngn så flinar han och börjar prata. Det är hans grej liksom. Min älskade son, vad skulle jag göra utan honom...?

Matningen går sådär. Jag MÅSTE börja göra egen mat. Han avskyr burkmaten av ngn anledning. Jag får liksom bända upp munnen på honom och så ska det ju inte behöva vara. Gröt och fruktpúre går kalas, då slänger han sig över skeden. Tänkte försöka komma iväg och handla idag så jag kan göra lite mat åt honom. Tänkte göra ngt med kyckling, kanske lägga till lite potatis alt. morot. Sen lite köttfärsås med potatis alt. pasta eller både och. Får hoppas att han gillar de iaf.

Nu ska jag duscha, sen gå iväg...