Uscha, imorse gick vi upp tiiiidigt. Lämnade ju bilen och greja på Rejmes i Hallsberg. Jag och Lukas tog sedan tåget tillbaka till Kumla. 07.40 stod jag mer eller mindre och banka på dörrarna på Maxi här i Kumla och ville att dom skulle öppna. Det var så satans kallt ute, blåste som fasen. Det var strålande solsken i Hallsberg, men när vi kom till Kumla var det grått och mulet. Kul liksom. Iaf, in på Maxi, handla lite smått som behövs till veckan.

Joo, på tal om tåg. Jag tänkte att jag skulle köpa biljett i en sån där automat som har förinvalda destinationer. 42 kr skulle den kosta!!!! Jag menar, 6 minuters åktid för 42 kr?! Hutlöst tänkte jag. Så jag sket i de. Jag satte mig på tåget och hoppades nästan på att komma undan, men icke. Så jag fick snällt betala, men denna gång 25 kr...? Liiite skillnad tyckte jag. Så jag frågade hur det kom sig att det var sån skillnad. Och då sa han att SJ kan ta ut lite extra för bla bla bla. Slutade lyssna där. :D Sen HELT plötsligt, så blev konduktören nästan otrevlig, eller han blev de. Han börjde fråga varför jag undra de och om jag åkte tåg ofta. Jag sa till honom att jag åkte kanske 3-4 ggr på ett halvår. Då sa han:
 
"Jaa, det finns ju faktiskt ett slags klippkort. Och så är det ju inte så bra om du sitter här med din vagn (jag satt vid utgång, det var såna här TiB som man kan göra de), det finns faktiskt en vagn längre bort som du både lättare kommer på och av för att det är nedsänkt. Sen så är det ju inte bra ifall att vi skulle behöva utrymma, för då är den ju i vägen och det blir väldans trångt. Nu är ju inte din vagn så stor, men ändå."

Sen så gick han. Jag blev liiiite chockad kan jag säga och viskade till Lukas att han var knäpp, Lukas bara skrattade. :P

Sen idag var det ju dags för Lukas BVC-besök för att följa upp hans utveckling. Han fick åla runt lite på golvet, stå mot saker och gå lite med mig när jag höll i honom. Hon kände, klämde och bände på han ben för att hon tyckte att han använde vänster ben mer när han åla. Men hon tyckte inte alls att det var ngt att oroa sig för. Vissa barn behöver bara lite mer tid. Hon mena på de att han satt väldigt tidigt och var med socialt tidigt och då kanske det grovmotoriska hamnar efter lite. Han har varit tidig på vissa saker och kommer att vara senare på andra. Hon sa också att man fick jättefin kontakt med honom och att han är väldigt med på allt man gör. Han reagerade precis så som hon ville. Men tyckte vi att detta skulle fortsätta, att det inte händer ngt, då skulle vi ses efter sommaren. Men hon tyckte att vi skulle ge det tid, för rätt vad det är så händer allt helt plötsligt istället. Verkligen en jätterar läkare. Hon sa ju egentligen inget som jag inte redan visste, men det kändes ändå skönt att få bekräftat att han är precis som alla andra små barn, fast att han tar det lite lugnare och är lite fegare. :D

Neej, dags att ta itu med någonting, vet dock inte vad...