Att ha barn runt omkring sig måste vara det bästa som finns. Att bara få vara med om deras bus, deras underbara leenden och allt det andra som hör till. Jag blir helt varm i hela själen bara jag tänker på de.

Lukas, min lilla pojke. Han är så underbar att jag inte kan inte hitta ord till de. Jag får så dåligt samvete ibland då jag tappar tålamodet på honom. Han är allt en liten buspojke och har många hyss för sig. :P Men ALDRIG kommer jag sluta älska honom. Han är min lilla guldklimp, mitt allt. Varje kväll när han ska gå och lägga sig så pussar & kramar jag sönder honom och berättar hur mkt jag älskar honom. Han tycker bara jag är jobbig och vill därifrån. :D Men då vet jag att jag har sagt det och jag hoppas att han i framtiden ska komma ihåg ngt av det iaf.

Som alla kanske redan vet så är jag ju Gudmor/fadder åt Cornelia. Henne älskar jag också väldigt högt. Nästan som min egen dotter. Vet att det kanske inte verkar som de ibland, jag har bara så svårt att visa det på ngt sätt. Jag har varit med från hon föddes. Guud, vilken underbar liten tjej hon är. Envis som få och har en otrolig vilja. Hon finns i mina tankar varje dag. Nu har hon fått en alldeles underbar lillebror, så otroligt fin.

Nää, vad detta blev sentimentalt. Bäst att avsluta... :D