Bantningen går bättre än förväntat, även fast det är extremt psykiskt påfrestande. Jag har sen i måndags gått ner 1,2 kg ( !!! - 4 kg kvar ). Jag har faktiskt inte rört på mig så mkt då det inte har funnits tid, utan jag har gjort lite work outer här hemma så som situps och så. Det känns kan jag säga! Inte nog med att jag har fått träningsvärk av de, jag har också hostat så mkt att revbenen och musklerna runt dom gör grymt ont. Jag kan knappt röra mig, inte så skönt. Hoppas hostan ger sig snart, hostar ju hela nätterna, så sömn kan man ju glömma.

Idag var det BVC-dags. Älsklingen vägde strax över 11 kg och var 77,5 cm lång. På vikten så sköt han iväg lite på kurvan, uppåt alltså. Hehe, är väl inte så förvånad dock, han äter ju jämt känns det som. Sen så var det dags för dom där otäcka sprutorna... Usch, vad ledsen han blev. Det gick över rätt så fort, men gud vad jag tycker det är jobbigt när han är hysteriskt ledsen. Skulle själv kunna sätta mig och grina med honom. Men det gick bra, han slutade gråta bara några sekunder efter att sticket var färdigt, för då hitta han ngt att leka med. Nästa kontroll blir inte förän när han är 18 mån, känns som evigheter dit, men det går ju fort.

Ska snart åka och hjälpa Carro upp med lite matvaror. Sen ska vi iväg på kalas hos sötnosen Oliver som fyllde 1 år i söndags. Kommer dock kännas skitdumt då jag inte kan fika, men mest känns det taskigt mot Susanne som säkert har gjort superfin tårta och så. Vi får fika igen om ett par veckor. :D

Nu ska jag sätta mig i solen tills Carro hör av sig, Lukas sover en liten stund - liiite utmattad efter allt gråt.