Jag är verkligen lycklig, inget att säga om de. Men ibland kan jag inte sluta förundras hur vissa grejer fungerar... Jag är EXTREMT känslig för vissa saker, dels ord, dels handlingar. Dessa 2 saker är ngt som kan få mig att grubbla skitmkt, ibland kan det gå så långt att jag till och med blir ledsen för att ngn har sagt så eller INTE så. Och detta är ngt som har kommit sen jag fick Lukas. Jag har blivit mer känslig, tar åt mig mkt lättare. Jag vet inte om det ska vara ngt positivt eller negativt. För mig är det nog mest negativt, jag vänder saker åt "fel håll". Jag önskar att jag inte gjorde de, men tyvärr så känner jag mig rätt så hjälplös just nu. Jag vill inte känna så här, jag vill att allt bara ska flyta på.

Nej, allt är bara fint mellan mig och Daniel. Bättre kan vi inte ha det. Det är andra saker som får mig att tänka. OM jag skulle få för mig att berätta för ngn om det jag känner så skulle jag ses om extremt fjantig och löjlig. Just därför håller jag det för mig själv eller så berättar jag för Daniel imellanåt när bägaren börja rinna över. Oftast brukar det kännas bättre då, iaf för stunden.

Kanske är skitdumt att skriva detta i bloggen, MEN - min blogg = jag får skriva vad jag vill.

Vet att det kanske är svårt att tyda vad faaaan jag snackar om, men that´s life...